Regeringen har lämnat propositionen Stadigvarande vistelse – en definition till riksdagen. Förslaget innebär att begreppet stadigvarande vistelse får en uttrycklig definition i inkomstskattelagen baserad på antalet vistelsedagar. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

‍

Begreppet stadigvarande vistelse saknar i dag en uttrycklig definition i inkomstskattelagen. Bedömningen görs i stället med ledning av förarbeten och rättspraxis samt omständigheterna i det enskilda fallet. En sammanhängande vistelse i Sverige under sex månader eller mer anses i princip utgöra stadigvarande vistelse, under förutsättning att personen har sin dygnsvila här. Även återkommande vistelser som var och en understiger sex månader kan medföra stadigvarande vistelse. Bedömningen grundas då bland annat på vistelsernas längd, omfattning och regelbundenhet. Tillfälliga avbrott behöver inte bryta en stadigvarande vistelse.

Den nuvarande ordningen har medfört att det i många fall är svårt att på förhand bedöma om en persons vistelser i Sverige innebär stadigvarande vistelse. Detta skapar osäkerhet för såväl personer som vistas i Sverige utan att vara bosatta här som deras arbetsgivare. Det kan även försvåra tillämpningen för Skatteverket och domstolar. Förslaget har sin grund i en hemställan om ändrade regler som Skatteverket lämnade till Finansdepartementet för ca tre år sedan.

‍

Fasta gränser baserade på vistelsedagar

Enligt förslaget ska en person anses stadigvarande vistas i Sverige om vistelsen under ett kalenderår omfattar:

1.  Fler än 160 vistelsedagar, eller

2. Fler än 120 vistelsedagar, om antalet vistelsedagar även under det närmast föregående kalenderåret översteg 120 vistelsedagar.

Som vistelsedagar ska endast räknas dagar då vistelsen är förenad med dygnsvila i Sverige. En person som är bosatt utomlands och endast dagpendlar till Sverige omfattas därför inte av definitionen på den grunden.

Om förutsättningarna är uppfyllda endast under ett kalenderår ska vistelsen anses stadigvarande från och med den första vistelsedagen till och med den sista vistelsedagen under det kalenderåret. Bedömningen omfattar därmed hela perioden mellan den första och den sista vistelsedagen och inte endast den dag då den aktuella dagsgränsen passeras.

Om förutsättningarna är uppfyllda under två eller flera kalenderår i följd ska vistelsen anses stadigvarande från och med den första vistelsedagen under det första av dessa år till och med den sista vistelsedagen under det sista året.

Definitionen ska gälla vid tillämpningen av samtliga bestämmelser i inkomstskattelagen där begreppet stadigvarande vistelse förekommer. Regeringens utgångspunkt är att regleringen ska bli tydlig och enkel att tillämpa, inte att generellt höja eller sänka tröskeln för obegränsad skattskyldighet. En följd av fasta gränser är dock att vissa vistelser kan komma att bedömas annorlunda än enligt dagens individuella helhetsbedömning.

‍

Betydelse för den svenska beskattningen

Stadigvarande vistelse är en av grunderna för obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen. Den som är obegränsat skattskyldig är som utgångspunkt skattskyldig i Sverige för samtliga inkomster, oavsett om de har förvärvats i Sverige eller utomlands.

Att en person är obegränsat skattskyldig enligt svensk intern rätt innebär emellertid inte att Sverige alltid får beskatta samtliga inkomster fullt ut. Om personen har hemvist i ett land med vilket Sverige har ingått skatteavtal kan avtalet begränsa den svenska beskattningsrätten. Skatteavtalet kan exempelvis fördela beskattningsrätten till en viss inkomst mellan Sverige och det andra landet. Den skatteavtalsrättsliga hemvisten måste bedömas separat från frågan om obegränsad skattskyldighet enligt svensk intern rätt.

Regleringen kan få särskilt stor betydelse för personer som är bosatta i ett land som Sverige saknar skatteavtal med. I sådana situationer finns inget skatteavtal som kan inskränka den beskattningsrätt som följer av svensk intern rätt. Om personen anses stadigvarande vistas i Sverige kan den obegränsade skattskyldigheten därför få ett mer direkt genomslag för beskattningen av utländska inkomster.

‍

Vår kommentar

Det är välkommet att begreppet stadigvarande vistelse föreslås få en tydlig definition i lag. Fasta dagsgränser ökar förutsebarheten och gör det lättare för personer som vistas i Sverige under delar av året att planera och dokumentera sina vistelser. Reglerna kan även bidra till en mer enhetlig bedömning.

Samtidigt innebär förslaget att antalet övernattningar i Sverige får en avgörande betydelse. Personer som regelbundet vistas i Sverige bör därför ha noggrann kontroll översina vistelsedagar, särskilt om de närmar sig någon av dagsgränserna. Den kompletterande tvåårsregeln innebär dessutom att vistelserna under föregående kalenderår kan påverka bedömningen av det aktuella året.

För personer med anknytning till ett annat land måste reglerna även ses tillsammans med ett eventuellt skatteavtal. Om Sverige saknar skatteavtal med det andra landet kan frågan om stadigvarande vistelse få särskilt långtgående konsekvenser.

Skriven av Jon Wängborg

‍