Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i mål nr 6107—6109-23 samt 6110-23 funnit att grund för beskattning av huvudaktieägare i ett fåmansföretag saknats vid utbetalningar utan underlag då beskattningspresumtionen ansetts bruten. Påförda skattetillägg och arbetsgivaravgift för bolaget har därtill undanröjts.

Frågorna som HFD skulle pröva var om ett fåmansföretag skulle påföras arbetsgivaravgifter och skattetillägg, samt om huvudaktieägaren skulle inkomstbeskattas och påföras skattetillägg, med anledning av att utbetalningar från bolaget skett i kombination med att det saknats tillräckliga bokföringsunderlag. HFD slog fast att det saknas grund för sådan beskattning när det inte visats att huvudaktieägaren faktiskt disponerat över de utbetalda medlen.

Bakgrunden i det fall som var föremål för HFD:s prövning var följande. Bolag A hade erhållit och delvis intäktsfört en förskottsbetalning från Bolag B avseende maskinutrustning som senare under samma år på Bolag B:s begäran och anvisning delvis hade använts för att betala utgifter i Bolag B:s verksamhet. Bolag A hade kostnadsfört utbetalningarna till Bolag B som kostnad i bolagets egen verksamhet. Vissa av betalningarna saknade eller hade bristfälliga fakturaunderlag i bokföringen.

HFD konstaterade att det finns en etablerad presumtion (jfr RÅ80 1:56) om att medel som betalas till ett fåmansföretag, men som uteslutits från bokföringen i företaget ska anses stått till huvudägarens förfogande och därmed beskattas hos denne. Presumtionen bygger på att huvudaktieägaren själv bestämmer vilka intäkter som ska tas upp i bokföringen. Domstolen slog fast att denna presumtion även kan tillämpas vid utbetalningar – inte bara vid utebliven intäktsredovisning – om utbetalningarna saknar korrekt redovisningsunderlag.

Presumtionen gäller dock inte om det visas att medlen faktiskt använts för företagets utgifter eller inte stått till ägarens förfogande. I detta fall fann HFD att Bolag A:s förklaring – att utbetalningarna utgjorde en form av återbetalning av förskottet genom betalningar till mottagare som anvisats av Bolag B – var trovärdiga. Det framkom inte heller några kopplingar mellan mottagarna av betalningarna och huvudaktieägaren. Det ansågs därmed utrett att medlen inte hade disponerats av huvudaktieägaren, varmed beslutet att påföra bolaget arbetsgivaravgifter, och huvudaktieägaren inkomstskatt, samt skattetilläggen undanröjdes.

Avgörandena tydliggör att bevisbördan ligger på Skatteverket och att presumtionen inte får upprätthållas när ägaren inte rent faktiskt förfogat över de aktuella medlen.

Skriven av Johan Elveland och Jon Wängborg

‍